Alexandra Andersson
Nio dikter





ett höjt ögonbryn för
en främling


hur ska jag kunna väja för hungern i din blick elden som dansar kring din pupill käkarnas anspänning lockarna kring dina tinningar och staden staden som ständigt rusar förbi spårvagnens fönster var det igår idag eller imorgon jag kan veta genom att se ner på mina ben och vad som klär dem jeans eller kjol? och mina axlar läder eller strävt tyg? vissa ansikten etsar sig fast ibland låser blickar i varandra främlingars blickar som vidrör med sina ögon vissa dagar känner jag mig som en magnet jag känner blickar bränna från sidan bakifrån och rakt framifrån och vissa dagar gör mitt överjag en deal med mina drifter så höjer jag blicken och möter den som ser mig

ibland händer saker som tagna ur en bok eller en film ibland möter man samma blick en gång till och förundras över igenkännandet trots det flyktiga, händelser som löper likt purpurfärgade trådar utanpå vardagens alldagliga bruna och grå och jag såg att du såg att det var jag ska vi säga hej nästa gång vi möts?





odla huden

lämna mig att vara stilla
jag lindar flera meter sjal om håret
så huvudet inte ska spricka
kom inte och rör mig så jag tappar
min koncentration och mina koncepter
vill fly till en plats där ingen känner mig
där ingen älskar mig där ingen önskar mig
och odla min hud igen






till ett sant väsen
(inspirerad av Björk)

spröda starka påträngande undflyende
sårbara krigarinna
flickkvinna kvinnflicka
nej, ett väsen
genomskinligt flytande
och skarpt avtecknad
mot natthimlen
på samma gång
i din djupaste sorg
bor ett pärlande skratt
Isobel som springer och leker tafatt
bakom träden
i din sprittande smittande sprutande
otämjda och oordnande
icke tillrättalagda glädje
tillrar en kristalltår
ditt iskalla finger
på din solvarma hand
når så långt in i mig
till platser
jag inte visste fanns
hemliga palats
av mig
du leder mig varsamt dit
så att jag inte ska bli rädd
för vad som egentligen sker
och frukta
eruptioner
utan välkomna dem
med öppna lår
slutna ögon som ser mer
och läppar som längtar
honung och nektar
ingen mer bitter fadd smak
luta dig tillbaka
ingen mer besvikelse
inga fler tillkortakommanden
ingenting är fel
i hennes gåtfulla skimrande
oerhörda landskap
där hon målar färger som smakar
besinningslöst
i munnen






överjaget vs drifterna

ibland när hon sover djupt om natten drömmer hon att hon är en fri fri varelse
som inte är bunden av några plikter några normer några hänsyn ingenting
hon drömmer att hon ger efter för alla drifter äntligen utan skam utan ångest utan att be om ursäkt
för innerst inne vet hon ju
en vacker dag kommer hennes överjag knäcka det som är äkta i henne
det som inte får levas ut helt och fullt i en värld som denna
men vem håller pekpinnarna?

hon försöker ta den raka vägen men de som leder på avvägar
verkar så mycket mera lockande
och ibland döljer avvägarna
oerhörda hemligheter

det finns väl inget sannare än blodets ropande
men så lyssna då
och själens klagan
är värd att lyssna på

sublimeringen räcker inte till
inte på långa vägar till
och sinnessjukdom är inget alternativ
du har slutit en pakt av de heligaste slag
en pakt med dig själv
sådana kan inte brytas
endast med döden
och inte heller den kan väljas
då livet har så många vackra snårskogar med stigar
under tysta lövtäcken
när du träder över dem viskar träden
sanningar till dig om ditt innersta väsen

du söker så långt inåt att du går vilse i dig själv
men när du söker på utsidan
finner du inget tillfredställade

så du hänger dig åt drömmen om en fullständigt sann tillvaro
i väntan på en messias
men kanske väntar du förgäves
kanske väntar du på att du själv
ska våga dig ut ur vrårna
och tillkännage dig






teatime i elfenbenstornet

att slumra
att slumra tryggt
i barndomens eviga solsken
att fastna i dagar
långa som flera evigheter
och inte ett orosmoln
på den technicolorblå
himlen

att vakna
att vakna abrupt
att få en hink is i ansiktet
och finna
att man är
tolv

att spritta
och sprängas
och våndas
och drömma
att gömma sig
undan världen
som har så vassa
klor

att leva undanstoppad
bortglömd
högst uppe
i ett elfenbenstorn
och sitta i fönstersmygen
och drömma sig ett liv

att lång tid förflyter
och man fick aldrig
lära sig
så plötsligt hör man
rop och skratt
och gråt och larm

att känna
ett hopp
fladdra till
i bröstet
en okänd längtan
bubbla i maggropen

och plötsligt en dag
en knackning
på den tunga dörren
som skulle stänga ute världen
och skratten
för med dem
kommer också taggarna

dörren bryts upp

att invaderas
att sargas
att våldtas
att inte förstå
att släpas i håret
till torgmarknaden

med smutsigt ansikte
och skam i hjärtat
stickor under fötterna
och blåmärken
runt armarna

att linka tillbaka
till tornet
och slicka sina sår
och efter några dagar finna
att man vill tillbaka ut
igen






sjön

det är inte rätt
han sover djupt under sin lyckliga stjärna
med talet tretton ristat i handflatan
men oturen drabbar aldrig honom utan alltid någon annan som mig

jag vill så mycket så gärna och älskar för mycket
men min kärlek till honom är som den till ett förlorat barn den går inte att få tillbaka till vad den var allt som är kvar är krossat glas en sönderslagen lägenhet ett hjärta på golvet mitt i all bråten

där sitter jag ensam uppe och den nya dagen gryr han sover tryggt under sin kalla stjärna som leder honom på rätt vägar men bort ifrån mig
och den lämnar hans hjärta så kallt
mitt har brustit för länge sedan

hur länge kan jag plocka ihop skärvorna av oss städa upp i oredan och klä på mig ett leende för kärleks skull du säger att kärlek uthärdar allt men priset är för högt att betala du hugger och hugger och jag blöder men du tror att så länge man kommer ihåg att säga förlåt så

men vissa saker är oåterkalleliga vissa saker kan inte göras ogjorda och förlåt är bara ett ord som du aldrig vetat betydelsen av
då hade du inte sagt det så ofta

allt jag behöver göra är att öppna dörren och gå ut i gryningen men jag är ensam har ingenstans att gå så jag stannar och väntar
vem vet på vad på mod på att du ska vakna på befrielse på ingenting jag vet ju att jag väntar på ingenting och jag hatar dig där du sover hatar tills jag somnar av utmattning och vaknar så sorgsen att alla tårar sinat och ögonvitorna torkat ihop och hatar dig vidare och älskar dig och önskar

att du någon gång kunde vakna och se sjön nedanför dina fötter som jag gråtit dig men den hinner alltid torka ut i morgonsolen och när du vaknar fram på eftermiddagen tror du mig aldrig när jag säger att det var en sjö du skrattar bara åt mitt påhitt och säger du ser trött ut






en fågel landade

vart än jag sparkar av mig skorna
kan inte vara hemma

och inte din hand
och inte din kyss
och din hud
besmittar mig

och inte staden
för staden
har ett hjärta av neon

och i magen ingen is
och handen
så ensam i din

och alla människor
vill ha en bit
av mig

så kvar åt mig själv
bara en liten
smula

en fågel landande






ett misstag eller två
innan upplösningen
(Fiona Apple; A mistake/When the pawn)

kan inte sätta ihop meningar rätt
eller avsluta vad jag påbörjat
hålla mina löften
vara en duktig flicka

jag vill vara stygg
bara för en dag
kyssa förbjudna grodor
drömma mig ett paradis
i en okänd beskyddares hand

jag tappar poängen halvvägs
sätter gråten i halsen
när skrattet bubblar upp
hysteriskt snubblar jag gatan fram

du vi skrattar åt alltihop
livet döden it´s all the same to me
jag är ju egentligen inte rädd ens längre
nu när den kristallklara likgiltigheten
infunnit sig med en släggas kraft

vi släpper begreppen
moralen etiken
spelreglerna
förväntningarna
normerna
ramarna
rimligheterna

och kastar oss ut från klippan
gud fångar oss nog om han finns
och annars händer säkert något annat
oförutsägbart
som passar mig alldeles utmärkt

jag är ingen fin flicka
som sitter med benen i kors
inget lovande löfte om Framgångsrik Framtid
asfalten och jag är av samma sort
på fler sätt än ett ska du veta

kom vi gör något vi vet att vi vill
men inte borde
vi skaffar oss något att skämmas över
om vi hade vett
att minnas när håren grånat
kom vi sviker bedrar lurar stjäl
roffar åt oss
tar vad vi vill ha






odjurets förvandling

jag såg staden innan den såg mig
så det kommer att bli bra
jag gjorde välbekanta ting
besökte välbekanta platser
jag gick med lätta steg
i gamla tunga fortspår
min sminkade mask sprack
i ett ovant leende mot solen
och odjuret förvandlades
och log tillbaka
jag är här
och det räknas



Sajtpoeterna


Alexandra Andersson


Bill Larsson


Pierre Wetter


Percival


Martina "Valkyria" Orlop-Bolin


Zinat Pirzadeh


Ola Hedbäck


Ulrika Ahlstrand


Rolf Wikström


Katarina Persson


Lyriska urval


Kalevi Järvinen


Per Alvsten


Tommy Thuresson


Irene Karlbom


Stefan Hjorthall


Thomas Lindblad II


Pelle Andersson


Sohrab Rahimi


Per Wästberg


Anna Jörgensdotter


Eleonora Luthander


István Molnár


Robert Cole


Peter Curman


Pamela Jaskoviak


Thomas Göransson


Kennet Klemets


Anjum Hasan


Iodine Jupiter


Rainer Eillilä


Jenny Morelli


Nadja Mattson


Gunnar Harding


Jarlo Martel-Monto


Krzysztof Bloch


Johan Nordgren


Thomas L.


Serum logotyp Serum logotyp
Upp   Läs
<<<    <<    <| >    >>    >>>


Ifall du själv känner dig som lämplig kandidat till att bli utnämnd till Månadens sajtpoet, så maila:
sajtpoet@serum.nu

Denna månadens sajtpoet är utvald av Argus lyriska fabrik
www.lyriska.nu

Där läser du över 30 poeters dikter, artiklar om det poetiska i tillvaron, de flesta länkarna inom litteratur, hitta boktips, prenumerera på en favoritpoet eller skicka de dikter du fastnar för till en vän. Allt gratis.