Anjum Hasan
3 poems
3 översatta dikter









The pregnant women
She feels the sun on the back of her neck
on blue September mornings when trucks raise the dust.
In the afternoon, rain washes the street
and later the sky is washed too.
There’s no returning, neither
any going away - with a baby inside her
she feels the truth of that.
It soothes her to watch the traffic and the clouds
and know how distant everything is. She isn’t ill
but in the night her child lies awake inside her.
That’s like being ill. Not knowing what your body is thinking.

The other girls who watch her go, shining and tender
under her umbrella, fear she might trip on the pavement
and burst open and still not cry.
But she must be crying all the time.
Or waking up before dawn and
going slowly through the rooms,
waiting to be sick.

She’s alone in this and doesn’t want to talk much.
In winter the street will look different.
Everything will be quieter, harder
and the gutters choked with orange peels.
Her breasts ache already, thinking of that
immense winter.

Earlier there was a man and it was different.
They would make accidents happen
to each other’s bodies, even on the street.
Now she’s alone and doesn’t care.
She doesn’t want to know if the boys, the really young ones,
are staring hard at the whiteness of her face
in the clouded evening.

But the salesmen still look at her.
They always look, the salesmen.












* Den gravida
Hon känner solen i nacken
en blå septembermorgon när lastbilarna rör upp damm.
På eftermiddagen sköljer regnet över gatan
och efteråt är himlen sköljd också.
Det finns ingen återvändo, inte heller
någon väg därifrån - med barnet inuti henne
känner hon det så tydligt.
Det lugnar henne att betrakta trafiken och molnen,
och veta hur avlägset allting är. Hon är inte sjuk
men på nätterna ligger hennes barn vaket inne i henne.
Det är som att vara sjuk. Att inte veta vad som tänks i ens kropp.

De andra flickorna som ser henne komma gående, strålande och skör
under paraplyet, är rädda att hon ska snava på trottoaren
och brista itu och ändå inte gråta.
Men hon gråter säkert hela tiden.
Eller vaknar innan gryningen och
vandrar långsamt genom rummen,
i väntan på illamåendet.

Hon är ensam med det och känner inte särskilt för att prata.
Till vintern kommer gatorna att se annorlunda ut.
Allt ska bli tystare, hårdare
och rännstenen blir igentäppt med apelsinskal.
Hennes bröst ömmar redan, vid tanken på den
enorma vintern.

Tidigare fanns en man och det var annorlunda.
De fick saker att hända med varandras
kroppar, till och med där på gatan.
Nu är hon ensam och bryr sig inte.
Hon vill inte veta om pojkarna, de riktigt unga pojkarna,
stirrar på hennes anletes vithet
i den mulna aftonen.

Men köpmännen tittar ändå på henne.
De tittar alltid, köpmännen.












Rain
You will hear it waking to the roar of a ceiling fan,
in the rustling of dry palm leaves, in pebbles pouring
from a lorry onto the dusty street. The lips of the warm
wind, trapped between scaffolding and terrace, will whisper
soundless words of memory through the window’s
grating. You will hear it in the last aeroplane of the night
(whose sound you will mistake for thunder), in the alphabets
of the birds, in indignant pressure cookers.
Your thirst will be vast as the sky. You will look
for it in the evening, searching for one cloud among
tremendous shadows, and at night when it might come
from a great distance and touch the city with a new light.

You won’t find it in the few grey leaves of March
or behind the thin red crescent burning itself out
on a fevered patch of sky. Your hair will grow electric
with the dry heat of the day, your dreams shot with
the silver lightening of monsoon nights, the blue green
violet nights celebrated by crickets, the mountain nights
where fate is linked to umbrellas, and feeling to the violent
hours that clatter on those heights.

But Venus’ eye is clear here. You will look for it
in refrigerators at night, slice water-melons with
its taste on your tongue - unfeeling, red-hearted fruit -
and buy cucumbers in despair. You will almost forget
the sadness of mist, but remember how quickly mirrors
darkened and streets turned grim, and wait for the same
blanket to be fastened over the sky and change
the quality of this harsh, unvarying light.

Always the ’where’ of where you are is a place in the
head, established through skin, and you recognise
the address not in numbers or names but through familiar
patterns of bird-song, traffic, shadows, lanes.
And when you go away only envelopes bear the name
of that tiny dot of geographical space where everyone
knows you now stay. For the memory of each of the body’s
ancient senses remains the same, for years remains the same:
bewildered by dry winds in April, aching for rain.












* Regn
Du hör det när du vaknar till oljudet från takfläkten,
i de torra palmbladens rassel, i gruset som väller
från en lastbil ner på den dammiga gatan. Den heta vindens
läppar, fångade mellan byggställning och terrass,
ska viska ljudlösa minnesord genom fönstrets
galler. Du kommer att höra det i kvällens sista flygplan
(ljud som du misstar för åskan), i fåglarnas
alfabet, i upprörda kastruller.
Din törst blir oändlig som himlen. Du spejar efter
det i kvällningen, söker efter ett moln bland enorma
skuggor, och på natten när det skulle kunna dyka upp
efter lång färdväg och vidröra staden med ett nytt ljus.

Du hittar det inte bland de fåtaliga grå löven i mars
eller bortom den tunna röda månskäran som bränner ut sig
på ett febrigt stråk av himmel. Håret blir elektriskt
i dagens torra hetta, drömmarna skiftar
med monsun-nätternas silvriga blixtar, de blåa gröna
violetta nätter som lovsjungs av syrsor, nätterna i bergen
då ens öde avgörs av ett paraply, och känslan av de ursinniga
timmarna som smattrar på dessa höjder.

Men Venus öga syns klart här. Du rotar efter det
i kylskåpet på nätterna, skär upp vattenmelon med
dess smak på din tunga - okänsliga, rödhjärtade frukt -
och köper gurkor när du misströstar. Du nästan glömmer
de sorgliga dimmorna, men minns hur snabbt speglar
mörknade och gator blev dystra, och väntar på att samma
täcke ska hängas upp på himlen och förändra
stämningen i detta hårda, variationslösa ljus.

'Var' i var du är är alltid en plats inuti
huvudet, som du känner i skinnet, och du känner igen
adressen inte på siffror eller namn, utan genom bekanta
mönster av fågelsång, trafik, skuggor, gränder.
Och när du är borta bär endast kuverten namnet
på den lilla fläck av geografisk rymd där alla
vet att du numera vistas. För minnena av alla kroppens
uråldriga sinnen förblir lika, för åren förblir lika:
förvillade av torra vindar i april, intensivt längtande efter regn.










Where I live
I live now in a haunted place without remembered ghosts -
no bitter weeds, no webs of light, no single hair
curled sweetly on the mirror’s glass, but one dark room
where books ignore their neighbours in the aluminium trunk and
an evening smelling of wet leaves and complex, treacherous sewers.

I think I’ve lost the beauty that filled my throat with
its difficult sadness, its harrowing indifference.
Gone bright doors, gone shafts of never-changing, happy light,
gone freshly-minted dawns, gone February, gone July, gone cotton
carders with their flaming eyes, gone that whole rich yearning life.

I live now among tight-faced houses coloured like matchsticks,
21-inch t.v. screens in badly-lit rooms, people endlessly polishing
their bikes, road maps full of right-angled streets and little squares
of jaded green, the engineering student’s alarm clock at five, after
which I lie awake wondering who meagerly measures out days like these.

But none of this kills the habit of awareness I have that melts the world
into a nectar for the senses more readily than love devours a face,
or grief breathes in and out the air of absence. I am without a place.
I want three seasons keeping time in the sky and valleys which
the evening fills with its dark blue waters.

I always wanted to be alone. But now I’ll never be the good witch
I was at home: burrowing into diaries full of love secrets and spite,
always raging but always quiet, bred in novels, raised on memories
and silence. This is not silence. Even when the world is still, even
when just dogs and street-lights live, this is not the silence of the night.












* Där jag bor
Jag bor nu på en hemsökt plats utan ihågkomna vålnader -
inget beskt ogräs, ingen väv av ljus, inte ett endaste hårstrå
som krullar sig sött på spegelglaset, bara ett mörkt rum
där böcker inte bryr sig om sina grannar i aluminiumkofferten och
en kväll med doft av våta löv och krångliga, förrädiska kloaker.

Jag tror att jag har förlorat den skönhet som en gång fyllde min strupe
med sitt besvärliga vemod, med sin fruktansvärda likgiltighet.
Förlorade ljusa dörrar, förlorade strålar av oföränderlig lyckas ljus,
förlorade nyslagna morgnar, förlorad februari, förlorad juli, förlorade
ullkardare med eldiga blickar, förlorat är hela det smäktande rika livet.

Nu bor jag bland bistra hus i kulörer som liknar tändstickors,
21-tums tv-rutor i svagt upplysta rum, folk som aldrig slutar polera
sina motorcyklar, kartor täckta av rätvinkliga gator och små nötta
gröna fyrkanter, teknikstudentens väckarklocka vid fem, och sedan
ligger jag vaken och undrar vem som så snålt mäter upp dagar som dessa.

Men inget av detta avlivar mitt vanemässiga medvetande som smälter världen
till nektar för sinnena med större lätthet än kärlek uppslukar ett ansikte,
eller sorg andas frånvarons luft in och ut. Jag har ingen plats.
Jag vill ha tre årstider som mäter tiden på himlen och dalar som
fylls av kvällarnas mörkblå vatten.

Jag ville alltid vara ensam. Men nu kan jag inte längre vara den goda häxa
jag var där hemma: nergrävd i dagböcker fulla av kärlekens hemligheter och illvilliga tankar,
alltid ilsken men alltid tyst, uppfostrad av romaner, uppfödd på minnen
och tystnad. Det här är inte tystnad. Även när världen är stilla, när
bara hundar och gatljus är vakna, är det här inte nattens tystnad.

(Översättningarna: Zac O’Yeah 2000)







Poet från Indien




Tidigare Sajtpoeter


Anna Jörgensdotter


Eleonora Luthander


István Molnár


Robert Cole


Peter Curman


Pamela Jaskoviak


Thomas Göransson


Kennet Klemets


Anjum Hasan


Iodine Jupiter


Rainer Eillilä


Jenny Morelli


Nadja Mattson


Gunnar Harding


Jarlo Martel-Monto


Krzysztof Bloch


Johan Nordgren


thomas L.


Serum logotyp Serum logotyp
Upp   Ned
<<<    <<    <| >    >>    >>>