Bill Larsson
Sju eller åtta dikter





På andra sidan jorden
(tors. 20/3 -03)


Lika obemärkt
som vårfjärilars vingslag
landar bomberna.






Lögnen

- Kärleken inleds
alltid med bråk, ljög de som
slapp regn av bomber.






Krigsminne

Jag minns
hur vi snickrade ihop pistoler och automatgevär av trä. Sedan lekte vi krig i "hagen" (trädsnåren bakom huset), barndomens gerilladjungel. När man dog var man tvungen att räkna till tio innan man fick skjuta igen.

Jag minns
att jag dog flera gånger per dag.

Jag saknar kriget.






Framför dina fötter

Han skulle vilja öppna munnen
och viska vad han egentligen tycker
om den bristfälliga snöröjningen
utanför trappuppgången
och postkontorens försvinnande
de försenade tågen
och krånglande biljettmaskinerna
och de undermåliga skitprogrammen
på alla de nya kanalerna i radio och TV
som multiplicerats för valfrihetens skull
och att löpsedlar och rubriker
sätts av imbecilla fähundar som ljuger och förvränger
för profitens skull
och samtidigt skyller på att 'det är vad folk vill ha'
och att makten koncentrerats i allt färre händer
som bestämmer just 'vad folket vill ha'
och sedan ger dem det
för att ingen orkar säga emot
efter en heltidsarbetsvecka med beordrad övertid
trots inhyrda bemanningsföretagslakejer
och att han inte längre vet vem som styr Volvo
men minns att PG styrde förr
för han var tacksam att göra narr av
eller om Volvo ens är svenskt längre
(men han har fortfarande en senapsgul Volvo
från 1970, så den är skattebefriad
och går bra än)
för allt var bättre förr
och de skulle gärna få kalla honom
konservativ anarkist
men nog skulle det allt kännas jävligt ömkligt och patetiskt
att yttra och ventilera sitt missnöje
när ingen annan gör det
för 'vi har det ju egentligen ganska bra här'
och det pågår faktiskt krig på några ställen på jorden
och det rustas för krig på andra ställen
för visst måste 'vi' agera, förstöra, döda och bomba sådant
som kanske, kanske faktiskt finns
och skulle kunna förstöra, döda och bomba;
förstöra eller förstöras - äta eller ätas
så egentligen är det kanske ganska lätt att vara människa
och svensk
inte mycket svårare än att vara däggdjur
men ändå...

Han skulle vilja öppna munnen
och säga vad han egentligen tycker
om att alla affärer lagts ned i hans håla till hemort
så att alla nu måste ta sina Volvobilar och åka till stormarknaden två mil bort
och trängas med andra vilsna människor från andra hålor
som inte heller har något annat val
än att ställa sig i kö.
För överallt växer köerna fram
som kommersialismens cancerormar
och biter sig själva i svansen för att sprida smittan vidare
medan han påminns om gamla Sovjet och köerna där
men vi har valfrihet och däri ligger skillnaden
tror han sig minnas att de sagt på något debattprogram i SVT
och där talas det oftast sanning har han fått för sig
för de tjänar visst publiken, honom, och kallar sig public service
men ändå måste alla program plötsligt byta kanal för att ställa till det
eller om det bara var för att se om han, tittaren, hängde med.

Han skulle vilja öppna munnen
och skrika vad han egentligen tycker
om alla förbannade telefonköer
han måste vänta i för att få hjälp
överleva
bli frisk
och för att överhuvudtaget få höra en mänsklig röst
men hans hjärtattack ackompanjeras trots allt av skön klassisk musik
och ett regelbundet 'var god dröj'
eller ett betryggande 'du behåller din plats i kön'
trots att han nu står allra längst fram
och kan skita i allt
vilket han också gör
när han med en sista viljeansträngning
tar sin nya bärbara telefon
som han köpt i julklapp till sig själv
med nummerpresentatörsfunktion
(trots att ingen någonsin ringer honom nu längre
och trots att han nästan alltid är hemma)
och slänger den ut genom det öppna fönstret
så att den landar på marken
framför dina fötter

och låter dig ärva
hans plats i kön.






Som folket förstod

- Luften är fri!
hörde han älskarinnan viska
en stjärnbefriad natt.
Så han började skriva dikter
som folket förstod
i luften
på den osynliga muren
runt människorna
och
människorna
med yviga, nästan överdrivet enkla,
gester.

Dikterna kallades snart slagord.
För folk slog,
hackade och bände
loss dem
för att kunna spara dem
rama in dem
i sina ordlösa hem

och sprickorna växte.

Vissa nätter
när vinden ligger rätt
blåser dammet långt
sveper över land och hav
genom tid och rum
och ditt öppna sovrumsfönster
för att slutligen landa
i dina ögon
irritera
som en dröm
om en nattlig ritual
där något verkligt
offrats.

Försiktigt gnuggar du det ur ögonen
som vore det månstoft
och ser inte bokstäverna som faller
till golvet
- stavar revolution.

I morgon krossar du upproret
på väg till frukost.






Eko

På väg hem
från jobbet.

Dagens eko
(eko)
kvart i fem.

Trehundrafyrtiotvå
(säkert någon bilmodell)
342 omkomna
i flygplanskrasch
någonstans.

Tjugotre
(samma nummer som Jordan har)
23 sprängda
i terrorattack
någonstans.

Och den obligatoriska rösten
som med ett nedstämt,
nästan mekaniskt,
tonfall
säger
att inga svenskar
(kalla, tysta)
fanns bland offren
(kalla, tysta, blodiga)
för att någon ska kunna
andas ut
någonstans

på väg hem
från jobbet.






Resenären

En nedlagd järnvägsstation
och en ort som förlorat
sin heder
sitt namn i tidtabellen
och blivit en håla
där man blir kvar
passerar lågmält utanför tågfönstret
som om den gett upp
tystnat
för länge sedan.

Knappt förnimbar
i det kompakta vintermörker
som lägger sig
över landsbygden
- klär Sverige i sorg.

En kall vindpust
och det rasslar till
på den genomruttna träbänken
som trots allt
fortfarande står kvar.

En biljett sliter sig loss
ur ett förvridet, nästan krampaktigt,
grepp
- kvarlevor av resenärens hand.

En resenär
som tålmodigt väntar
- eller missade.






Misstolkning

Läs mig igen!
Syftet
är aldrig att forma orden
efter dina myntinkast till ögon
så att de ligger bekvämt
får plats,
snarare är det att vässa dem
så att de tränger in
fastnar djupare
än det ekande bottenklirret
från de förfrusna stjärnänglarnas brustna vingar
du samlat

och jag närmar mig.

Jag är INTE ledsen
om jag gör dig besviken.
Felet ligger fortfarande
i din påstådda perceptions
felkonstruktion
så läs mig igen!

Allt jag vill
är att ge igen
- inte ge igen -
utan GE igen

- pay
back.



Tidigare Sajtpoeter


Pierre Wetter


Percival


Martina "Valkyria" Orlop-Bolin


Zinat Pirzadeh


Ola Hedbäck


Ulrika Ahlstrand


Rolf Wikström


Katarina Persson


Lyriska urval


Kalevi Järvinen


Per Alvsten


Tommy Thuresson


Irene Karlbom


Stefan Hjorthall


Thomas Lindblad II


Pelle Andersson


Sohrab Rahimi


Per Wästberg


Anna Jörgensdotter


Eleonora Luthander


István Molnár


Robert Cole


Peter Curman


Pamela Jaskoviak


Thomas Göransson


Kennet Klemets


Anjum Hasan


Iodine Jupiter


Rainer Eillilä


Jenny Morelli


Nadja Mattson


Gunnar Harding


Jarlo Martel-Monto


Krzysztof Bloch


Johan Nordgren


Thomas L.


Serum logotyp Serum logotyp
Upp   Läs
<<<    <<    <| >    >>    >>>


Ifall du själv känner dig som lämplig kandidat till att bli utnämnd till Månadens sajtpoet, så maila:
sajtpoet@serum.nu

Denna månadens sajtpoet är utsedd p g a att han vann andra pris i
Serum PoesiCup

Var med själv och rösta fram vem som ska vinna nästa gång!