Postmodernismen i Hökarängen

Hon nyper försiktigt
rönnbären av träden,
trär upp dem på tråd.

Kallar sej på tisdagen
rönnbärshalsbandsmakare.

Satt i TV-soffa
på måndagen
diskuterade Baudrillards
Gulf-krig (om det funnits nåt)

Klädde på onsdagen ut sej
till Al Quaida-man,
åkte ut till Arlanda
med Hot-dog-paket
tejpade runt sin kropp.

Fick oväntat besök på söndagen
men hade inget
kaffe hemma.




Ibland

Ibland tänker jag
att jag ska tappa mina nycklar
Ibland tappar jag mina nycklar
Jag ringer låssmeden,
han säger:
- Inte nu igen!

Ibland bakar jag världens
godaste pajer

Ibland hittar jag saker
på gatan
bakom soffan
på hyllan för téer
på konsum
Saker som jag behåller.

Ibland (det har hänt)
har någon vacker man
legat i min säng.
En av dem viskade en gång
bakom min rygg
när han trodde att jag sov:
-Jag önskar det var du
som var min fru
Jag visste inte att han var gift.
Jag låtsades sova.

Ibland
har jag slått ett slag för kulturen
helt utan egen vinning.

Och varje gång
som den där stora
varma himlakroppen
kastar sitt ljus på mej
så blir jag Buddha.

Och varje gång
jag ser en katt
vill jag vara en sån
som tillåts smeka
men katter är kräsna.
Det blir bara ibland.

Vissa dagar har jag verkligen
släpat
på konsumkassar
och skolväskor
och bomullstussar.

Fjärilar har landat,
eller en gång
landade en fjäril
på min arm.
Och en gång
blåste jag en ögonfrans
av din kind.

Ibland trasslar jag in mej
i telefonsladden
när jag försöker ringa dej.
Du säger alltid:
- Inte du nu igen!
Men jag kommer över
för nu har jag bakat
en riktig extaspaj.
Det kan du inte
Säga nej till.




Derridas igelkott

Cyklat igen.
Hon varit ute.
Cyklat igen.
Hon varit ute.
Hon varit ute.

Hon dödat igen.

Hon fått punktering.
Hon fått punktering.
på båda däcken.

Hoprullad igenkott.
Slaskig blodpöl.
Kött och päls
på gatan.

Älska henne NU
(med franska fraser)

Älska HENNE nu.
(med ringmärkta fingrar)

Grotesken ligger.
Blivit lagd.
Taggarna åt alla håll.
Tarmar och slamsor
helt osorterade.

Lär hjärtat
”Apprendre par coeur”

Dum,
Drömmande
Dömd och dödad.

Igelkott

Råkade komma
hennes väg.




Klangen

Det kom en dov klang som gjorde krusningar i glaset.
Gatan sträckte sej fräck och oemotsagd!
Ett gammalt bankomatkvitto virvlade ända bort.
Nåns nummer slarvigt klottrat på baksidan.
Jag släppte
Klangen tog i.
Krusningen ökade i glaset.
Gatan höll smärtan tillbaka.
Spända segel mellan trädkronorna och vi flockades.
Såklart att vi flockades.
Vad annat fanns att göra?
Vi blev ju aldrig distraherade av det där stora...

Gatan och Klangen och Krusningen
Våra enda sakrament.

Jag kände den där klanen.
Jag hade hört den förut.
Den hade aldrig bådat gott.
Den ljöd genom sprickorna från förbjudna marker.
Gatan höll smärtan tillbaka.
Lyftkranarna vred sig lojt över taken.
Med gudars perspektiv över gatornas härskaror.

Här tolereras inga tömda glas.
Tunnelbanetågen under våra fötter,
som avlägsen åska.
Nya krusningar i glasen och samtidigt
den där dova illavarslande klangen som långsamt växte.
Ett sinistert lockrop.
Jag visste ju att det inte gällde mej,
att det aldrig gällde mej,
Och ändå.

På något sätt dinglade en agnad krok
alldeles för nära min bröstkorg.
Jag kände lukten av den.
Oemotståndligt kväljande
och ändå kanske en chimär.

Gatan ruskar av tvivlen.
Glasen fylls på igen. Vi är inte klara.
Inte på länge än.
Och när regnet har fallit
och när luften är sådär
Len
och när gatan är sådär blank,
sådär blank och tyst
så att man tror att man lyckats befria sej
från den där klangen en gång för alla.
Lättad och besviken.
En jämnvikt som vill slita en itu. Och just när man tror att man ska sväljas
av vanvettets bedövande tysta cyklon,
då hörs den igen.
Och så hans knä, hans vad
mot mitt knä, min vad i mörkret under bordet.
Så nära och så fullkomligt utom räckhåll.
Det smittar mej också.
Obunden och svarslös
som en enda droppe spilld på duken.
Den droppe du aldrig smakar.

Var kommer den där klangen ifrån?
Nu har nyfikenheten väckts.
Nu är allt förlorat




Cannes-drag

Det exakta avståndet
Mellan min diskbänk
Och franska rivieran
Är en kosmisk felnavigering på över 250 mil.
Älskade du.
Ge mig mina raggsockor.
Jag fryser så om mina rödklackade tår.
 

Annika
Brink

NED
UPP