Peter Curman
7 Dikter
Medan livet ännu är i oss...
- ett axplock dikter
från nu och då


Dialog
- Hej! Hur mår du?
(magvärken!magvärken!magvärken!
sömnlösheten!sömnlösheten!sömnlösheten!
blåskatarren!blåskatarrenb!blåskatarren!
oförmågan!oförmågan!oförmågan!)
- Tack bra. Och du?

(ur debutdiktsamlingen "OBS!Viktigt!", 1965)








Jordens medelpunkt
Varför skulle inte Horndal vara världens medelpunkt?
Varje människa står ju ensam på jordens hjärta
vare sig hon står i kö
i Oscarssons ICA-butik eller i New Yorks tunnelbana.
Varje människa är innesluten i sitt eget liv
hör blodet susa i öronen, hjärtats orubbliga slag.
Livet är sig alltid likt
fast det klär ut sig på olika sätt, tar sig olika åtbörder
på olika orter
Kanske
är det rent av lättare att fördra livet i den indiska byn
där rollerna på förväg är fördelade, livsmanuskriptet författat
än här i Horndal där det åtminstone är teoretiskt möjligt
att bryta upp och ge sig iväg?
Men ändå förbli nog de flesta bofasta där de är.
Det är inte de stora upptäckterna
som förankrar oss i tillvaron utan de små.
Att kunna tyda tecken.
Att veta något om de spår som tiden lämnat efter sig.
Att veta var smultronen växer.
Om det blir lingon nere vid sjön till hösten.
Den som reser jorden runt får lätt skavsår på näthinnorna.
De ena synen förjagar den andra.
Men den som lever långsamt i ett stilla landskap
gör kanske en längre resa.
Under varje sten gömmer sig dolda världar
lika hisnande som de städer
som om natten glöder under flygplansvingen
Ett kantarellställe
kan lysa upp mer än en miljonstad
Livet har liksom länstrafiken sin egen tidtabell.








Andra har det alltid bättre
Andra lever starka och dugliga liv
Andra lyckas med sina äktenskap
Andra är alltid framgångsrika
Andra har stark kontakt med verkligheten
Andra kan alltid lösa sina problem
Andra har det alltid bättre

Ingen har såna problem som jag
Ingen är så oduglig som jag
Ingen misslyckas så ofta som jag
Ingen är så hjälplös som jag
För mig är du en av de andra
För dig är jag en av de andra
Låt oss alltså se in i varandras ansikten!

(ur "Vänd dig om och ta emot mig", 1975)








Överlagt
I den ena vågskålen lägger jag:
de rationella övervägandena
den långsiktiga planeringen
den förnuftiga slutsatsen

I den andra vågskålen lägger jag
de irrationella kortslutningarna
den ögonblickliga behovstillfredsställelsen
den nyckfulla godtyckligheten

Om ett slags jämvikt uppstår
finns chans till ett någorlunda rimligt handlande.
Men vem är jag
som tror mig kunna fördela vikterna så jämnt?

(ur "Fönstren", 1972)








Sång till oordningen
Det är inte oordningen
som hotar våra liv
Det är ordningen
Oordningen är alla möjligheters bördiga mylla
Vattnet som strömmar och aldrig står stilla
är oordning
De virvlande fågelsvärmarna
under himlen och i dina tankar
är oordning
Ordningen
är själens ABAB-vakt
som går runt och låser och släcker
Det är ordningen
som sänder sin likstelhet
genom tankar och känslor
Torkan
som sätter sitt heta strykjärn
där det nyss var grönt
är ordning
Den uttorkade flodfåran
är ordning
Blankettorden, de förväntade svaren
är ordning
Men ordet som plötsligt föds på dina läppar
den hastiga beröringen
den plötsliga insikten
är oordning
Kärleken som väcker dig och öppnar dig
och som får dig att ta våldsamma steg
ut ur ditt liv
är oordning
Din skrivande hand är ännu i rörelsen
oordning
men i samma sekund som bläcket stelnat
sluter sig kring orden
ordningen

(ur "Födelsemärken", 1981)








Frigörelse
När sorgens tunga lod
hänger alldeles stilla
i dig
och de våldsamma krängningarna
mellan hopp och förtvivlan
avtar

hör du bara din egen andedräkt
Allting är vad det är
Ingenting gör anspråk på något annat

Som trädet
gör sig i ordning
för att utan skrymmande lövmassor
möta den förestående vintern
frigör sig
livet
ur din längtans tyranni

(ur "Födelsemärken", 1981)








Motljus i Helsingfors
Återigen Helsingfors: Mannerheimvägen i starkt motljus.
Människor rör sig skugglikt över asfalten, snart nertrampade
av tiden liksom våra tankar, våra minnen.
Endast Mannerheim fortsätter obekymrad sin bronsritt
som om ingenting hänt.

Så många upprörda känslor, tankar, förhoppningar
som nu ligger nerpressade i asfalten under mina fötter.
Ändå var det här hjärtat fylldes av jubel.
Krogarna var fullsatta med löften, livet kände inga gränser.
Allt var här och nu; allt var läppar, hud, närhet.
Det var långt till sedan, framtiden utom synhåll.

På Observartoriegatan rusade solljuset genom ett konjaksglas
medan Vivaldi jublade i högtalarna.

Så länge sedan nu.
Idag i motljuset hörs inga hjärtslag, ingen musik..
Trafiken flyter tyst som på en stumfilm.
Spårvagnarna glider ljudlöst förbi

Tungt går jag på det nertrampade livet.
Fortfarande känner jag smärtan av det jag förlorat:
Drömmen om ett liv
som fyllde mig med närvaro och verklighet.

(ur "Körsvennen i Delfi", 1999)






Tidigare Sajtpoeter


Anna Jörgensdotter


Eleonora Luthander


István Molnár


Robert Cole


Peter Curman


Pamela Jaskoviak


Thomas Göransson


Kennet Klemets


Anjum Hasan


Iodine Jupiter


Rainer Eillilä


Jenny Morelli


Nadja Mattson


Gunnar Harding


Jarlo Martel-Monto


Krzysztof Bloch


Johan Nordgren


thomas L.


Serum logotyp Serum logotyp
Upp   Ned
<<<    <<    <| >    >>    >>>