Kalevi Järvinen
1935 - 2006




Återseendet!

Så finner jag dig åter
efter tider så långa.
Jag vandrat på gator
så smala och trånga.
Men så finner jag di här,
på en plats jag ej har valt,
ty allting som här finnes
är sterilt och så kalt.

Men allting plötsligt ändras
när du framför mig står,
dina ögon sakta slutes,
och en kyss av dig jag får.
Den kyssen mig förvandlar
på nytt jag vingar får.
Över blåa moln jag flyger
nu lyckans hamn jag når.






Varför

Varför skall man sörja,
över det man ej kan nå.
Varför skall man spörja,
kanske det ske ändå.

Varför skall man vänta,
vänta var dag och stund.
Hoppas och ständigt lida,
kanske en dag ändå.






Du oroliga själ

Likt en främling utan vänner,
utan hem och utan frid.
För vägen som jag vandrar
är full av kamp och strid.

Ty hemmet som jag lämnat,
när jag som liten var.
Det ligger i det landet,
som för mig ej finns kvar.

Jag friden blott vill finna
på vägen som jag går,
låt mig till målet hinna,
innan dörren sluten står.






Du kom du gick

Du kom, du gick,
och i din blick
jag ömhet och längtan såg.
Din vill jag bli
hos dig vill jag vara,
för dig, nu allt förklara.

Du förstod dock ej
hur jag det kände,
mitt hjärta slog och brände.
Du kom, du fick,
till sist du gick,
jag ser ej mer, ögon som ler
av ömhet, med brinnande hjärta.

Nej lämnar aldrig bort ditt hjärta,
det blir ej annat, än tårar och smärta.
Lev lycklig, fast ensam bland alla,
som vill älska, för dina fötter falla.
Du kom, du gick.






Nattvandraren

Ensam i natten
jag vandrar här fram,
söker och söker
för att finna en hamn.
Men vart jag än går
blott mörker jag ser,
och från himmelen månen
mot mig ler.

Blott månen som sällskap
där i natten jag går,
nej ingen jag finner,
nej inget jag får.
Blott ensam i natten
nu hemåt går.





Serum logotyp Serum logotyp
Upp   Ned
<<<    <<    <| >    >>    >>>