Till Wilda



En evighet har jag väntat
längtat att ha dig här
Aningslös om med vilken styrka
jag skulle hålla dig kär

En nyfiken ärla, en vallmo i blom
Ett segel i glittrande vik
Med dig på min arm ser jag allting på nytt
Tänk att jag skulle bli så ofattbart rik

När solen har somnat, vaggar jag dig
Nynnar och viskar ditt namn
Jag står här på jorden, andlöst förundrad
Med kärleken i min famn

 

Jag trodde det var läkt Jag trodde det var läkt det såret som jag bar Att huden var hel och bara ärret kvar Jag trodde jag var fri att jag var stark igen Men när jag såg dig förstod jag, lågan brinner i mig än Vem gav dig rätt att komma nu, viska mitt namn på ett sätt jag förträngt Vem sa till mig att skälva av längtan att öppna den dörr du stängt Jag hade trott att allt var borta, jag skulle kalla dig min vän Inte att jag fortfarande skulle älska dig när du kom nära mig igen

Nattvandraren Jag vandrar vägen om natten, när ingen ser eller hör I mörka skuggor bland husen, där vålnader sjunger i kör Jag kallar ditt namn. Jag behöver ditt lugn Kan du söva mitt sinne till ro? Havet slår upp, det dränker mig snart här finns inget land, ingen bro Inget är riktigt och allt är förbi Jag lever i ingenmansland Snäckorna skär mig och solen den bränner när havet har dränkt varje strand

Älskade barn Älskade barn, vart tog våren vägen? Med gul glöd av längtan och förväntan som jag förr såg hos liljor och tussilago? Och hur har sommaren gömt sig från skriande måsar och glittrande skär? Höstens flammande röda är borta, nej jag ser inga årstider mer. Sedan du försvann är det inte ens vinter hos mig. Det finns inga moln fulla av regn, ingen yrande snö. Det finns ingen början och inget slut, varje dag är den andra lik. Färgerna har slocknat tillsammans med dig, men i drömmen och minnet finns du kvar. Där är allt som det var, med blå barnaögon och solbrun hud.

Du talar till mig genom vinden Du talar till mig genom vinden, jag hör dig i kronornas sus. Du visar dig genom solen, i vattnet glittrar ett sällsamt ljus. Jag smakar dig i havets sälta, känner dig i vågens kraft. Den minner om stunder av lycka, om den vidunderliga tid som vi haft. Men var finns du när natten kommer, när det bara är jag i ensamhet? Var finns du när jag somnar, med frågor och undran, fast jag egentligen vet? Jag väntar på dig tills sömnen kommer, den dröjer bara en liten stund än. Där i drömmen finns du hos mig, dansar och älskar, och lever igen.

När jag var liten När jag var liten stod vitsippor i backen, prästkragar var stekta ägg, och lönnens skida blev näsan i min lek Bland mjuka moln i himlen, där bodde jag i eget hus, tittade på allt och alla, lyssnade till vindens sus Jag gömde farfars tofflor, skrev mitt namn i snön med morfars käpp Jag samlade snäckor med min syster, vi red i sagans skog, bland älvor, gran och igelkott Kvasten var en ståtlig häst, det gamla skjulet slott På bondens gård hämtade jag mjölk till mormors gröt, bland burkar gömde jag mig i farmors skafferi Jag undrade över världen Om ingenting och allt, jag frågade far och mor Någonstans mellan dröm och verklighet, jag längtade att bli stor

I ljuset där jag går Tänk om alla kunde se mig nu i ljuset där jag går Du breder en matta av gnistrande stjärnor och strör solsken i mitt spår Du rör vid mig i virvlande vindar som yr och bär över ändlösa vatten Du håller mitt hjärta ömt i handen och målar kärlekens färger om natten Du visar en skönhet jag aldrig förr sett en sällhet ämnad bara för mig Den tanke som svindlar, är den verkligen sann att jag är älskad av dig

 

Åsa
Lindahl

NED
UPP