Möt mig på andra sidan låt oss byta själar återfödas tillsammans


Marions dans Med blodet forsande ur näsan reste du dig än en gång såg dig över axeln låst dörr din skälvande kropp reste sig i trots ett trots som syntes i ögonen Pang - där rök den nya framtanden igen En droppe blod sipprar ut ur mungipan Med det provocerande rinnande röda bad du än en gång om förlåtelse Pang Pang Pang Väggen hejdade farten Du stannade kvar även denna kväll men Ville gå Ville bara gåstannagåstannagåstannagåstanna Ville dansa till Ravels Bolero Ville att allt var som då Golvet suger upp blodet ingen anklagar dig För vad? Va? När gryningen kommer är allt lugnt igen

Du Din blick din beröring ... din doft dina ord ... din närhet din känslighet ... du längtan ...


Du är naken I mina tankar är himlen din huvudbonad granens grenar får bli din mantel i händelse av regn det enda smycke du bär är en ring bunden av tusenskönor din tunika är vävd av finaste spindelväv hopsydd med sköraste silkestråd du är min sommar min vila mitt lugn

Expansion När den sista kvällsrodnaden försvunnit bortom sjön låter sig stjärnorna beskådas i en rymd där önskningar samlas där lösryckta tankar trängs med förhoppningar som aldrig infrias mellan varje stjärna finns miljarder livsöden för alltid i viktlöst tillstånd för alltid på väg ifrån oss

Badkarshaiku I badkarets svalp finns orden som berikar mitt skrivblocks sidor I rummets tystnad hörs bara pennans sanning russingrå fingrar


Hur länge ska man behöva vänta (I) Hon rullar över på rygg som en igelkott, med taggarna bortvända den silkeslena magen blottad. Han kliar henne lite på magen hon grymtar lite förnöjsamt rullar tillbaka igen och fortsätter sin vandring. Han försöker samma sak lägger sig på rygg väntar väntar och väntar lite till.

Farväl min Prince Jag saknar dig med hela mitt väsen, minsta alveol skriker efter din beröring ingen rörde vid mig som du och ingen annan kommer att komma efter dig. Du gav mig ett lugn en anledning till att stiga upp tidigt om morgonen jag fick allt jag någonsin behövde av dig även sådant jag inte behövde. Jag kan ännu känna doften av dig på min kudde, jag längtar så efter att få vara din igen. Farväl min Prince – min John Silver – min Blend och min Marlboro, ”tack” för vad du gav mig - nu tar jag livet åter.

 

Carol
Lockwood

NED
UPP