Ulrika Ahlstrand
Poet från Umeå

som Serum stolt presenterar



***
Under det här taket bor vi.
Barnen som tystats i leken, leker inte längre.
Och kvinnorna förväntas fortfarande fördjupa
sig i matlagning och omsorg till lågpris.
På Pingstkyrkans loppmarknad
gick jag förbi en väggbonad
"Arbeta och bed". Jag tänkte
på min mormor. Hon kunde arbeta
och tiga i 87 år. Hennes ryggraka
kröktes. Men aldrig välvijan.
I Bryssels korridorer gror
myglet. Mögellikt, kavajklätt.
Bidrag och retorik anpassar
demokratin till marknaden.
Rösträtt och moral är spekulationsämnen
på börsen., omtanken utrealiserad.
Det dunkla november
är ensamt och isolerat.
Lölpsedalarna matar mig
med mörker: Bush, Usama bin Ladin.
Myntets båda sidor. En jagar.
En gömmer. Båda frånvända.
Dementa.
Det är så enkelt
att bli liten och rädd igen,
att tystas, när munnarna
har fullt upp att tugga.
Det är så enkelt
att bli sittandes
när bordet är dukat.






***
Jag säger något om glömskan
att minnet tillfälligt sviker, att allting sviktar
när ditt ansikte förändras.
Jag vaknar om morgnarna
utan att veta vad jag ska göra.
Jag ritar kartor över det förgångna
och grämer mig över rynkornas grävande.
Tiden tuggar trasiga fraser
så gå ut ur ditt hus. Dra i den tråd
som löper genom tiden.
Traggla.
Tröttna.
Och bänd upp dörren till den där andra världen
där människor står utanför stadens tänkta gränser
och stampar.
Ta ut din vrede på tingen.
Kasta stenen i glashuset.
Sätt kungen på tiggarens trappa.
Sätt tiggaren på en tron.
Sätt kungen att tigga och tiggaren
att tugga Nobels middag.
Det är mycket plåt i den här världen.
Mycket pansar och poliser.
Det är många stängda dörrar.
Det pågår något.
Vissa får vara med.
Många inte alls.
Nu låser man in nån för förargelseväckande
beteénde igen, och låtsas hoppas
att det går över under natten.
Nu stänger man undan det som stör.
Nu väntar man ut värkarna.
De som pyntar vad det kostar
vet att månader i mörker och kyla
gör människor bleka.
Så väck inte de som sover.
De vill vakna utvilade.
Deras ansikten vill drömma
sig släta och sanna igen.






***
Ensamma Stina sitter på balkongen och surar.
Hennes sambo lämnade henne igår.
Han stod inte ut med hennes vegetariska kokkonst.
Stina tror att det beror på något annat.
Eller någon annan.
Stina saknar sitt X.
Stina saknar sex.
Stina saknar sin sambos supercoola cowboysboots.
Och hans stoppade strumpor.
Men inte sin svärmor.
Hon var en riktig satkärring.
Men sin sambos rappa käft och råa humor.
Hur han daskade henne i baken och brända maten.
Det är sånt som Stina saknar.
Stina saknar sånt som hon inte visste att hon tyckte om att tycka illa om.
Nu svara hon knappt på tilltal.
Inte ens i telefonen.
Och här står sonen och skriker på gården.
Om glassbilar och piggelinpinnar och veckopengar och fredagsmys.
Och Stina ser honom inte.
Och Stina hör honom inte.
Och om hon hade hört honom.
Och om hon hade sett honom.
Hade Stina ändå inte gett pengarna till söta sonen med ljuvliga lockar och gråtvåta ögon.
Stina hade tänt en cigarett.
Hon hade rökt cigaretten färdigt och kastat fimpen över balkongräcket.
Hon hade vänt på klacken.
Smällt igen balkongdörren.
Slagit på teven.
Skruvat upp volymen.
Slängt sig i soffan.
Och stirrat på "Hem till gården"






***
Ibland samlas kvinnor
på närbelägna platser, intill varandras minnen
av män som svek.
Redan vid ankomsten skrattar vi
åt vårat eget skvaller, som om det angick
någon annan.
Vi nämner händerna som lovade
och cirklar kring omständigheterna; munnen
som smakade, yppade inget om anklarna.






***
Ditt ansiktes ögon- en blå grotta,
med sitt mörka mörker, häktar mig
som ett slaktdjur på en järnkrok.
Där stod du
i det som du blivit
och jag med mitt
i ett språk som var söndrat
och förlegat.
Man vill upplösas av vatten
och förlösas på nytt.
Och när de säger: det var en gång,
då är vi redan bort ur berättelsen.






***
Med ämbaret, lyft vattnet.
Och vattnet skvalpar in, skumt
och hastigt, med musslor, skal,gammal fiskekrok och lina.
Upp över landbacken, grästuvor och enstaka stenar.
Ta på tångdoften som springer uppåt åkern. Gå i den.
Häll den i dig. Vät dig. Tryck fötterna torra på banken.
Trösta dig med vågorna. Flyt i dem, synlig och svalkande, i vinden,
i svallandet, svällandet , det härdade och slipade, i det som intetgör och trotsar.
Tidvattnet ökar. Drick det ur händerna.
Ta vattnet ur havet, ur urhavet.
Sen; stig ur. med brus och gurgel, ur födelsens blöta vagga,
ur sältan; kräldjurets början och fiskens bo.
Gröp så ur havet, grip det, greppa en droppe,
slicka upp den; viken väntar vem som helst
på hällor vända åt söder: en brygga, båtar,
feta bukar, flytdon.
Denna gungande jätte med djupa grottor,
ytgrund och grummel, dräm till den
med din törst. Släng dig i och stig upp ur.






***
Jag trodde verkligen
att jag ville ha en gul kappa.
En sån där som alla andra har.
Jag trodde att jag ville ha
det som ni hade, ha det
som ni hade det.
Men jag är en kort kvinna
med stora tankar och starka ben.
Jag tuggar min gröt, biter av mina
naglar, snurrar fingrarna runt varje
avbrutet hårstrå, avskyr fikaträffar
med okända inbundna och känner igen
min egen byxbak bland tusen andra 31-åriga
norrländskors. Och jag vägrar, bestämt, trängas
kring något sådant som faktiskt en reakorg kan orsaka.
Vid olika tillfällen går jag ut i natten.
Jag letar efter sateliter eller män med mycket humor.
Det händer att jag tänder cigariller och ser röken fly,
att tankarna lyfter samtidigt som röken, att jag gör något viktigt,
går en rond med alla outrättade ärenden eller hjälper knäad kvinna söka stöd,
för att hon som jag, fäller dagarna med nyfikenhet, snubblar ibland, men fortsätter.







***
Man rör sig
längs med sin egen skugga
som en ännu inte riktigt född
Man står och stampar
i nattens dryga timmar
tills de sakta dränks i ljus
Och varje gång jag inte stiger av
suger sig bilden kvar
av ännu en dammig dag
av något undangömt.
En gammal man
med tunnt skinn
sitter vid älvkanten
och spottar ut sin snus.
Hans händer
har smakat på världen
och smekt kvinnor över baken.
När hans fru dog
köpte han en hund
och tog långa promenader.
Han halverade portionerna
och tänkte: jag behöver inte fästa mig.
Inte om jag inte vill. Sen eldade han
upp alla gamla brev som skräpat
på vinden.
Mitt i en kyss
som blöter ner hela kroppen
spricker alla spända nerver.
Så jag knuffar på dästa typer,
puttar dem lite i ryggen.
Drar fram deras kroppar
i ett skönt ljus, till ett skönt ljud
och vinkar in en taxi som tar oss
till okända adresser alldeles om hörnet.
Jag måste röra på mig.
Du måste röra på dig.
Vi måste röra vid varandra.
Annars klagar magen.
Tankarna stelnar
om jag inte tar utvägen
in i samhörigheten igen.
Om jag balanserar
mellan att gå till gamla bekanta
och upprepa mig eller att lipa över brustna löften
och dränka mig i badkaret i badskum, hett vatten
och champange, så väljer jag det sista.
Så, jag ska ägna mig åt de mindre sammanhangen.
Söka mig till stadens utkanter och rycka undan mattan
under fötterna på alldeles för pompösa medmänniskor.
De vackra männen ska jag hälsa på och dina kinder
ska jag smeka med händer utan handskar.
Nu sjunger magen.
Ögonen blir blåa igen.
Till dig som skrämdes bort och sprang har jag hälsningar från två saliga män.
De bar bilder av dig i vänstra bröstfickan. När jag sa att jag var din vän
var de villiga att skänka mig alla sina ägodelar bara för att få höra talas om dig.
Jag sa att du grävde ner alla onda sagor i sanden.
Att du somnade trött och vaknade utvilad.
Jag sa att du andas andra städer
hungriga andetag.





Tidigare sajtpoeter


Rolf Wikström


Katarina Persson


Lyriska urval


Kalevi Järvinen


Per Alvsten


Tommy Thuresson


Irene Karlbom


Stefan Hjorthall


Thomas Lindblad II


Pelle Andersson


Sohrab Rahimi


Per Wästberg


Anna Jörgensdotter


Eleonora Luthander


István Molnár


Robert Cole


Peter Curman


Pamela Jaskoviak


Thomas Göransson


Kennet Klemets


Anjum Hasan


Iodine Jupiter


Rainer Eillilä


Jenny Morelli


Nadja Mattson


Gunnar Harding


Jarlo Martel-Monto


Krzysztof Bloch


Johan Nordgren


Thomas L.


Serum logotyp Serum logotyp
Upp   Ned
<<<    <<    <| >    >>    >>>


Denna månadens sajtpoet är utvald av Argus lyriska fabrik
www.lyriska.nu

Där läser du 29 poeters dikter, artiklar om det poetiska i tillvaron, de flesta länkarna inom litteratur, hitta boktips, prenumerera på en favoritpoet eller skicka de dikter du fastnar för till en vän. Allt gratis.